Idag är en av flera sådana dagar när allting är depp, precis allting. Det lilla hoppet om glädje man har kvar kan försvinna bara genom en blick eller ett ord. Hatar när jag är så känslig. Varför ska jag alltid ta åt mig sånt folk säger? Varför ska jag jämföra mig själv med andra hela tiden? :(

Jag har inte en platt mage. Det spelar ingen roll vad andra säger, jag mår seröst dåligt av att se fina smala tjejer.
Jag försöker intala mig själv att jag e fin precis som jag är. Alla gillar lite att ta i , eller hur? Näe inte direkt. Det skämtas om feta hela tiden. När folk börjar snacka om hur smala dom är, då sitter jag där. E helt tyst. Jag vågar inte ens lägga mig i, för jag vågar ju förfan inte ens kolla på mig själv i speglen.

Men visst är det lite läskigt? Att allting ska vara perfekt hela tiden. Man får inte vara annorlunda. Man får inte ha 5 kg extra. Man KAN inte gå utan smink. man MÅSTE ha långt fint hår, annars är man..ja vem? Ingen. Just precis.

tjockfulknubbigäckligräddkaxigfultjockfet.  Alla dessa orden som ständigt flyger genom våra huvuden. Jag kan inte vara den ända som inte känner sig tillräcklig, eller hur?

 

Åhvadjaghatarsådanahärdagar.