Det undrar jag.
Alltså, visst man kan väl tycka det är kul att tävla och träna, det tycker jag med, men vart går gränsen för hur mycket det blir?

Jag undrar ibland, hur många ryttare tar sig verkligen tiden att lära känna sin häst? Hur måna verkligen spenderar timmar i hagen, bara kolla och lära sig hästarnas beteende? en del kanske, men inte så många.


Tycker det e så otroligt tråkigt att vissa inte lägger tid på att verkligen vara med hästarna, bara rider ut i grimma, utan krav, bara för att få bli ett med hästen någon gång. Bara åker tilll stallet, tar ut sin häst, rider för massa tränare, släpper ut och åker hem, vart tog empatin med hästen vägen? vart tog kompisskapet vägen? Nu för tiden handlar nästan allt om att bli bäst snyggast och vackrast, sen om hästen vill vara häst och gå i en stoor fin hage med kompisar och gräs, det e ju en heeeeeeeelt annan sak, eller hur? De har ju ändå inga känslor?