Åhå lilla fina Smulan...

 

Jag bor i ett rätt litet samhälle, och när jag var liten var jag tokig i hästar, helt galen alltså. Så jag hade stenkoll på varenda ställe här där det fanns hästar.
 Ett ställe var vid kyrkan, e gård där dom födde upp kossor. I hagen gick det en fjording, och en liten liten svart shetlandsponny. I våran släkt har vi varenda år femkamp, och träffas hela gänget och umgås. Vi blev som vanligt bjudna på femkamp, denna gången hos Bertil, som bor precis intill gården. Super tänkte jag, då kan jag ju kanske gå och hälsa på hästarna.
Den 10 September 2010 åkte vi alltså upp till släkträffen. Kvällen rullade på, och jag satt bland allla vuxna och såg glad ut, nivet  så man gör på vuxenkalas. Plöstligt frågade någon vad jag höll på med på fritiden, och jag förklarade att jag red på ridskola och älskade hästar över allt annat!  En stund senare på kvällen, kom det fram en kvinna till mig. Hon sa att hon hörde att jag älskade hästar, och att hon behövde hjälp med sina. självklart! svarade jag, liksom, min första riktiga sköthäst?! Jag frågade vart hennes hästar stod, och hon förklarade att dom stod på gården rakt över vägen. Fjordingen och shettisen! herregud så glad jag blev! Hon sa även att de var unghästar, så jag skulle få en massa tid att pyssla och gosa, för det var allt jag var ute efter, jag var inte ute efter att rida, inte alls! Jag var bara ute efter att få ha någon att åka och borsta på ungefär.

Så några dagar efter det åkte jag och min mamma upp till Karin som hon heter, och fick träffa mina blivnade sköthästar.

 

Sen dess har mitt och Smulans liv rullat på, vi har gått från att inte ens våga leda henne från hagen, till att gå löst med henne, leka och busa!
Smulan är verkligen en speciell häst, hon är liksom busig, rolig, provocerande och helt underbar på samma gång!

För någon vecka sedan trodde jag att mitt liv med Smulan var slut, ägaren skulle sälja hennes tre hästar.
En av dom hästarna var Loppan, en häst jag under ett års tid har ridit, tränat och tävlat en gång med. Jag blev sjukligt ledsen, och min mamma och jag bestämde att vi skulle ta Loppan på foder.  allt var bestämt så, men sedan kom det en tjej som också bor här i området, som ville köpa Loppan. Ingen ville köpa Smulan, och på annonsen Karin lagt ut blev det lägre och lägre pris. Jag bestämde mig då. Det var Smulan jag skulle ha, ingen annan! Loppans nya ägare säger att jag får komma och rida hos henne också, självklart! Så som det ser ut nu, kommer Smulan stallas in i ett annat ställ, med mig som fodervärd. Det blir alltså jag som får äran att rida in henne, träna henne, och forma henne precis som jag vill!

 

Smulan är den bästa häst jag någonsin träffat, och vi har många år framför oss! Fina fina Smulan.